Ja då är ju frågan vad är den första kärleken? Min första pojkvän? Eller den jag älskat riktigt? Eller va?
Ett otroligt svårt begrepp.
Men vi kan ju ta det så här, min första pojkvän på "riktigt" va Andreas, otroligt söt och charmig kille som jag lärde känna via min morbror. Det va en sån där typisk ungdomskärlek för mig, precis som dom flesta har, någon man höjer till skyarna men man knappt vågar hålla i handen! Vi har nog varit tillsammans 3 gånger tror jag allt som allt ;)
Min första sambo, som jag även trodde att jag älskade va Johan, usch den killen tog mig med storm, och jag hade nog gått i graven för han, men om det va äkta kärlek, nej tyvärr, jag älskar han ja visst gör och gjorde jag det, men på fel sätt. Idag älskar jag han precis lika mycket som vilken annan vän som helst. Vi hade ett otroligt stormigt förhållande, och ingen av oss mådde bra i det. Men jag är glad att vi idag kan prata och umgås, vi hade inte det bästa uppbrottet. Jag är så otroligt glad att han verkar hittat rätt idag, med tjejen där :)
Och min första riktiga kärlek, den som verkligen är äkta, är Anders, jag har ALDRIG i hela mitt liv känt för någon på samma sätt som jag känner för han, skulle kunna ta alla känslor jag någonsin haft för andra killar och lägga i en stor skål på en våg och sen känslorna för Anders i den andra och den skulle slå i botten om man säger så. Jag kan fortfarande idag komma ihåg första gången jag såg honom, hur jag bara dog inombords då jag visste att han hade flickvän och jag hade ju mr M, (tänk om man hade varit modigare, tagit kontakt då kanske vi skulle fira 4 år istället för 2 nu :P) Och nej jag säger inte att Anders är min första riktiga kärlek för att det är han jag är tillsammans med, han kommer alltid att vara det.
För att förtydliga så är jag en sån person, nej jag VA en sån person som vart kär i någon för att jag trodde att den personen va kär i mig, och jag livnärde mig på uppmärksamheten, när den svalnade (uppmärksamheten alltså) övergick mina känslor till ett beroende jag gjorde mig beroende av killen i fråga och trodde jag skulle dö utan han. Vilket jag aldrig gjorde. Men jag fann insikt och framförallt SJÄLVRESPEKT i och med att jag dels vart av med mr M, och att jag träffade Anders och fick se att det faktiskt går att bli kär i en kille först innan han uppvaktar en och lurar en ;)
Ett rörigt inlägg om ett otroligt svårt ämne, men min första riktiga, äkta kärlek är Anders, och min första kärlek va nog Andreas. Så enkelt va det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar