Dag 01 – Presentera mig själv (om mig och mitt liv hitills)

Det alltid lika lätta, att presentera mig själv. Dom flesta som läser vet ju vem jag är, dom känner ju mig :)
Jag föddes 1986, i sollefteå, på BB. Fick namnet Ida, efter mammas katt ;) nej efter mammas mormor? tror jag det va. Lite senare döptes jag till Ida Sara Marianne. Jag levde mitt liv med min mamma, pappa fanns där ett tag men har inte gjort på ca 20 år. Min mamma träffade en annan och när jag va 3 fick jag en lillebror som heter Erik, och vid 7 års ålder fick jag en lillasyster som heter Anna. Dom levde ihop tills jag va runt 11? Jag va ett ganska så glatt barn tror jag, om en rätt ensam. Iaf kände jag mig alltid ensam. Jag har en rygg säck större än vad många tror. Men sånt kan vi nog gå in på en annan gång.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, har inte många minnen från när jag va liten.
När jag skulle fylla 14 flyttade vi från Sollefteå, jag och mamma och hennes nya sambo till Östersund. Och här har jag bott sen dess och aldrig att jag frivilligt flyttar någon annanstans! Här trivs jag bäst.
 
Jag gick gymnasiet på Torsta, skulle ha blivit utbildad till djurvårdare, djurskötare och avbytare, jag kan mycket men har inga betyg, för under sista delen av högstadiet genom gick jag en av dom jobbigaste perioderna i mitt liv någonsin. Då berättade jag för min mamma om övergreppen som jag utsattes för som litet barn, i nästan 10 års tid vart jag antastad av mina syskons farfar. Så det va polisförhör och soc utredningar hit och dit. Jag grät ofta och öppet, även på skolan. Pinsamt som fan när polisen ringer mitt i en lektion och man måste svara, och dom ställer frågor som man inte vill svara på när andra fanns i närheten. Bara den perioden har satt djupa spår i mig. När jag väl började på Torsta så försökte jag vara mitt vanliga glada jag. Det gick bra fram tills i början på december samma år (2002) då min Malins storebror tog livet av sig. Allt brast för mig, jag trodde inte jag skulle reagerat så hårt om det inte hade varit för att Emil va en klippa för mig. Att jag inte kände han särskilt väl det är ju ingen lögn, men jag kom han mycket närmare bara veckorna innan han försvann, hade det inte varit så hade jag nog orkat bättre, och kunnat funnits där för Malin mer.

Men ja det va lite om det jobbiga. Jag tog mig iaf igenom gymnasiet, varken med bra närvaro eller betyg. Men jag har min mössa och jag slapp gå om ett år.
Efter gymnasiet har jag inte lyckats funnit mig ett jobb, jag är/va alldeles för okoncentrerad och inte motiverad till att jobba antar jag, tog kanske ett år sen ville jag inget hellre än att få jobba slippa sitta hemma och dega, hade under det året varit på Ga Tingshuset, ett projekt för arbetslösa ungdomar 2 GÅNGAR, haft praktik på dagis och på Kupan. Sökte jobb, i HELA sverige. Inte ett enda napp. Hamnade på Jamtli och trivdes iaf första vändan, även om det inte hände så mycket arbetsliknande där. Men jag träffade många härliga människor som Dessi, Oboz, Jocke och självklart KåtHåkan ;P haha, vi hade bra roligt i perioder där. Sen när det slutade testade jag på att plugga höll inte länge :( Va inte tillräckligt motiverad. Vart sjukskriven ett tag, vart hänvisad till g5, hade ett val genvägen 5 eller något kyrkis för vuxna, för att jag inte skulle sitta hemma och må ännu sämre. Jag valde g5, fick börja med 3-4 timmar per dag varje dag. Där trivdes jag bra, men det är inget jobb man vart rik på ;) va där någon månad vart sen förflyttad ner till Kompassen, hade även där ett val, antingen Kompassen eller Rösta trädgård, jag valde Kompassen för den låg i stan så jag slapp åka så mycket buss. Trivdes där medans jag bara hade ett par timmar per dag och innan min höst/vinter depression började. Fick den sommaren (08) en hundvalp och det va nog räddningen för mig då, som jag älskade henne. I december stängdes Kompassen och jag vart utan sysselsättning. Under den här perioden genomgick jag en utredning för ADHD/ADD som visade på att jag med stor sannolikhet har ADD, men att jag är i en gråzon dom har för lite att då på sen jag va liten bland annat, men jag har samma problematik och så som en som har ADD.

Får väl tillägga att jag 2006 fick en lillebror till som heter Teodor!

2008 under tiden på Kompassen bytte jag namn och är sen dess folkbokförd som Tirja, vilket jag också helst blir kallad.

Va hemma ca 2 månader med valpen och dagarna gick, fick komma på Jamtli igen och hade om än en ännu bättre period där, träffade då Mikka, Warren och Thomas, det va nog mycket för deras skull jag gick för jag hade så otroligt roligt med dom. Tiden gick och jag vart dålig igen, riktigt dålig, det visade sig att jag väntade BARN helt fantastiskt och så välkommet. Jag slutade på Jamtli och va hemma, hade en helvetisk sommar, men till hösten började jag plugga och försökte läsa upp betygen som gick mycket bättre än tidigare försök.


Den första mars i år födde jag en son, Isak, mitt hjärta och min motivation.

Så just nu står vi då här, slutet på November 2010, sonen är snart 9 månader och jag är mamma ledig, kommer vara hemma tills nån gång augusti/september 2011 då vi är överens om att vi inte vill sätta ett barn på dagis på en gång vid 1 års dagen och har vi klarat oss hittills på lite pengar gör vi det nog fram tills dess med.

(Jag har valt att inte skriva något om kärlek under denna rubrik, då det finns en som heter min första kärlek och kommer då skriva mer om det där)


Vet inte om det här är det som menas men jag har iaf kört på, Mitt liv i ett kort sammandrag!

Ha jag kanske ska berätta lite OM mig med som person.
Jag är -  Inte bra på ett skit, men jag kan lite. Är kreativ, älskar att pyssla och baka även om jag inte är jätte bra på det jag gör så gör jag det med hjärtat!
Jag har lätt att bli arg, sur och grinig, en TYPISK tjej med andra ord. I övrigt har jag alltid varit en pojkflicka, jag lekte och blev skitig, jag spelade fotboll och basket med killarna!
Jag älskar att sminka mig och fixa naglarna, kläder ja, mode inte så mycket, jag blandar hejvilt och tar det JAG trivs i inte det som är MODE JUST NU!
Om jag älskar så ÄLSKAR jag med HELA MIG.
Men jag kan även älska bara för att jag är älskad, jag är osäker och fåfäng, glad, tystlåten, och otroligt högljud när det beger sig så. Jag är som en kameleont, jag anpassar mig efter umgänget men är sällan oärlig. Jag har lärt mig att det är bättre att vara ärlig.
Ja få se nu, är du min vän på riktigt så finns jag här i vått och torrt även om jag kanske inte är så mycket stöd eller är bra på att trösta och finnas där, men jag kan alltid baka en kaka eller krama om dig!
Jag är en pedant slarvmaja. Jag älskar saker, prydnadssaker, elektronik och bilar.
Djur är med en stor del av mig och jag hoppas vi snart kan skaffa en ny hund.